Bloggar

Lars Winnerbäck - Efter nattens bränder

Att Lars Winnerbäck blivit en frontfigur inom den nationella musikscenen har väl knappast undgått någon.

Jag undrar om de här me stil.

Kan ni svara på en fråga jag ställer, hur kan en låt, vilken som helst, skapa ett sådant beroende?
ett sånt sug efter den att om man inte lyssnar på den känner man ett sorts abstinens, ge mig låten eller ge mig ett tuggummi!
jag har nu ett riktigt stort omättligt beroende av timos nya, säkert har många av er där för den är så mäktig.

Är det när musikkritikerna i så gott som alla musikskrifter och kvällstidningar sätter högsta betyg på en skiva som den utgör kvalité? Eller är försäljningsstatistik en vägledning på att en skiva är värd att införskaffa och lägga till skivsamlingen?

Kritikernas smak behöver ju inte alls vara samma som din egen och därför kan knappast deras tycke styra ditt eget omdöme av en skiva.

Vart börjar man?

Rent spontant känner jag att största missen var nog Patrick Wolf i höstas, jag visste inte bättre.

På Hultsfred förra året kände jag mig stolt, jag hade ungefär två veckor tidigare nämligen inhandlat en alldeles egen (ja de är sant, en egen) militärspade från ÖB.

God kväll.

För er som inte använder eller ens har hört talats om last.

Står på jobbet å lyssnar på Håkan.