Hur vet man att en skiva är riktigt bra?

Är det när musikkritikerna i så gott som alla musikskrifter och kvällstidningar sätter högsta betyg på en skiva som den utgör kvalité? Eller är försäljningsstatistik en vägledning på att en skiva är värd att införskaffa och lägga till skivsamlingen?

Kritikernas smak behöver ju inte alls vara samma som din egen och därför kan knappast deras tycke styra ditt eget omdöme av en skiva. Likaså är försäljningsstatistiken ofta inte värd någonting, då denna i slutänden handlar skivbolagens ekonomi och således också mycket om promotion i form av t.ex. reklamradiostationerna som spelar singlarna om och om och om och om och om igen (iofs om du är en stordiggare av reklamradio så är skivbutikens "Topplistan" som klippt och skuren för dig...).

Nej, musik handlar ju om känsla. Jag kom på mig själv häromdagen, sittandes i min bil hemkörandes från jobbet. Min gode vän sportjournalisten hade tipsat mig om en liveskiva med Bruce Springsteen and The E Street Band från 1975, vilken snurrade i cd-spelaren. Trummandes på ratten och med tendens att omedvetet trycka lite extra på gasen, gungade jag huvudet och sjöng med till denna utmärkta platta. När jag slutligen nådde slutdestinationen, parkeringen utanför min lägenhet, hade jag svårt att slita mig från musiken och blev således kvarsittandes i bilen med motorn avstängd men med tändningen tänd så att skivspelaren kunde fortsätta förmedla musiken. Där blev jag kvar en stund tills jag kom på mig själv att jag hade annat att göra, varför jag till slut klev ur bilen men notera att detta först skedde när jag nått slutet av låten och befann mig i Bruces mellansnack inför den kommande låten.

Det är enligt mitt tycke ett tämligen optimalt kvitto på att en skiva är riktigt bra.