Rycker det i Din festivalnerv ännu?

Vi befinner oss i mitten av februari och vanligtvis brukar min festivalnerv fortfarande vara bortdomnad. 25 minusgrader, meter av snö och frostiga ögonfransar brukar hålla min längtan efter festivalsommaren på avstånd. Men just nu sitter jag i centrala Barcelona och här kan man ligga på stranden i linne, dricka kall öl och spana in skateare, vilket så här års är helt omöjligt hemma i trygga Norrland.

Varje år sedan jag var 16 år har jag, i början av juni, packat min ryggsäck för festival och härdat ut en 24 timmar lång tågresa söderut i vårt avlånga land för att uppleva det som bara kan uppleva på festival; total galenskap. Inga ord kan beskriva det jag menar, total galenskap kan bara förstås genom en äkta upplevelse.

Festival handlar minimalt om klara artister och festivalområde, det är dagarna innan portarna till festivalomårdet slås upp och campingen som gör festival till vad det är. Hur många förutom jag säger "Hejdå Hultsfred, vi ses nästa år" efter att man rivit sitt camp på söndagen? Och hur många mer än jag själv sitter på ett tåg från Köpenhamn till Roskilde fyra dagar innan festivalområdet öppnar? Finns det fler som köper Augustibullerbiljett innan man kollat deras line-up? Är jag ensam om att åka till Arvika i mitten av juli trots att jag inte klarar av synth och tycker att garn samt slangar i håret känns fånigt? Finns det fler som hellre sitter i en stulen solstol med en öl i handen än att stå framför en scen och svettas bland 100 000 andra lermonster?

Om det där ute, existerar likasinnade som mig själv är det bevisat att festival inte handlar endast om artister och scener. Och jag hoppas att någon redan idag, innan artisterna är klara och vissa biljetter inte ens har släppts kan bestämma möte vid det silverfärgade kupoltältet på ängen.

Så, känn efter ordentligt nu, rycker det i Din festivalnerv ännu?