Cocorosie skapar huvudbry - Odeon, Roskildefestivalen

Inte för att jag hade hört Cocorosie sedan tidigare eller visste vad de spelar för sorts musik. Är fortfarande mycket osäker på om det går att stoppa in bandet i en genre efter spelningen på Odeon.
Första grejen som hörs är en elektro-opera, med riktigt bra utförd sång, snabbt utbytt av en vis-liknande Björk-ish märklig historia. Det enda som är tydligt är att de kör någon form av elektronisk musik och gillar att leka med en obarmhärtigt hård diskant - som mestadels var väldigt intressant så länge som öronpropparna satt i.

Cocorosie har långa och märkliga utfyllnader mellan låtarna, med märkligt menar jag inte dåligt utan att man är förvirrad över vad som är utfyllnad och vad som är en "låt". Man kan nog säga att de ser live-spelningar som en helhetsgrej och inte som ett visst antal låtar.

I mitten på spelningen kommer en mycket bra beatbox, man fattar ännu mindre men njuter samtidigt, som byts ut mot club-beats en bra stund. Även sången går i diskantens tecken, med en burkighet och variation som påminner om exempelvis Aphex Twins låtar Windowlicker och Come to daddy.

Det här är urtypen av en spelning som gör festivaler så kul. Man undrar vad man ska bevista i håltimmen mellan grejer man tror sig veta är bra och upptäcker helt plötsligt något som är ännu bättre än de man trodde var säkra kort.
Betyg: 3,5 av 5.