Åmåls Bluesfest 2016 - 25:e upplagan

I år, under 2016, kördes den 25:e upplagan av Åmåls Bluesfest. Vid det här laget har jag varit med på majoriteten av deras festivaler. I ärlighetens namn har jag tappat räkningen, men det är troligen den 16:e gången jag är på plats.

Första gången jag var på plats jobbade min nuvarande fru i kassan. Under de inledande åren jobbade hon och hennes syster en del för festivalen. Dels för att de känner Nils Lönnsjö som, åtminstone numera, är ordförande i föreningen bakom festivalen, men säkert också för att det redan då var sommarens höjdpunkt i lilla Åmål. Då, på det glada 90-talet, höll festivalen fortfarande till på fotbollsplanen vid Örnäs camping. Sedan flera år tillbaka är festivalen dock inackorderad i vad som kallas för Bluesterminalen, något närmre centrum från campingen.

Du som följer vad jag skriver så var detta år ovanligt nog ett år utan min farsa på festivalen. Han och jag har haft för vana att träffas på festivalen, åtminstone sedan 2001. I år har han dock haft den giltiga ursäkten att behöva vårda en kull kattungar med en mix av Maine Coon och norsk skogskatt, så detta är blev jag ensam på bluesfesten. Min vän Besan Maharat tog dock hand om att fotografera den blues som spelades på Åmåls gator under lördagen. Som tur är accepterar Åmåls bluesfest att vi skickar in ett flertal reserver för ackreditering. Tack! Vi får väl se hur nästa års festival ter sig. För egen del hoppas jag på att ha en giltig ursäkt att frånvara, men en ny generation vankas från vårt håll då tonåringar i min omgivning vill ta över uppdraget att dokumentera Åmåls bluesfest utifall jag får förhinder.

Åmåls Bluesfest är då Dalslands enda stad, Åmål, blommar upp på allvar. Även i år med ett fantastiskt väder, med sol och dryga 20 grader dagtid. För att vara Sverige och en festival andra helgen i juli så har arrangören haft osannolik tur med vädret. Ja, jag tenderar att ha semester dessa veckor, och ja, det brukar regna minst halva semestern. Men bluesfesten tycks vara en avvikelse inom det förväntade vädret.

Angående årets bokade artister så såg startfältet ut lite som det brukar. Även för mig som daglig dags inte lyssnar på blues så var det många bekanta namn. Roffe Wikström (som redan i maj ställde in pga sjukdom), Sven Zetterberg, et al. Kanske inte känns särskilt innovativt. Men möjligen är det de gamla godingarna som publiken vill ha ännu en gång? Eller så kanske det finns ett begränsat urval att välja bland. Vad vet jag.

Kul på årets program var dels Caroline af Ugglas, med hennes uttrycksfulla scennärvaro, samt att höra Robert Lighthouse live. Caroline hade jag en hel del ganska negativa åsikter om sedan hennes låt, och framträdande, i Melodifestivalen för några år sedan. Men som headliner på en bluesfestival var hon som klippt och skuren. Allt hennes "apandes" på scen var perfekt för en huvudakt som håller en något mer än salongsberusad snittbesökare igång på bluesfestivalen. Sen blev jag nyfiken på vad hon har i den lilla pipan hon smuttade på i pauserna...

Robert Lighthouse, som spelar blues för Putin, har jag stött på tidigare under en grillkväll i byn Fengersfors för något år sedan. Robert åker varje år i österled, likt fornstora svenska vikingar, fast för att spela på en festival i Ryssland. Under vår grillkväll, dock, visade han att en kökskniv minsann kan fungera som redskap för att spela slidegitarr på en helt vanlig akustisk gitarr. En man som är gudabenådad med stränginstrument och helt klart en riktigt vettig bokning för bluesfesten. För mig som lyssnar mer på metall än blues blev det plötsligt taktfast, tungt och gött när de drog igång.

Åmåls Bluesfest var som alltid mycket trevligt. Inte direkt några nyheter, men det är nog precis vad publiken förväntar sig. Tack än en gång för i år.

Här kan du se bilder från Åmåls Bluesfest 2016



Smartster - Smart social shopping