Åmåls Blues Fest har vuxit upp

Du som följer vad jag skrivit om festivaler de senaste 15 åren kan inte ha missat att jag nästan varje år åker på Åmåls Blues Fest. Det finns många orsaker till det, de första åren (när festivalen var betydligt mindre) jobbade flickvännen i kassan. I många år har det varit sommarens händelse under semestern med flickvännens familj som samlas i Dalsland sommartid. Senaste tio åren har det dessutom blivit ett tillfälle att träffa på min farsa som alltid kommer på festivalen. Familjefest helt enkelt, och ett utmärkt tillfälle att träna på fotograferandet.

Men blues dårå?!

Om jag gillar blues? Ja, absolut. Men det är inget jag lyssnar på under resten av året. Jag är uppvuxen med blues, eller, snarare rocken från 60–70-talet som bevisligen har tagit extremt mycket influens från blues. Under resten av året lyssnar jag på elektronisk dansmusik när jag jobbar med något, annars gärna på något slamrigt, som Åmålsbandet Magnolia exempelvis.

När det kommer till musiken…

Nåväl. Årets bluesfest hade som vanligt en enorm mix av musik. Mest förvånande var nog Jasmine Kara som var så långt från blues man kan komma i dessa sammanhang men ändå vara med i gänget. De hade reggae, ska och annan baktakt för sig och det fick verkligen fart på publiken. Som en bonus kom Lisa Lystam med vänner och eldade på bandet ytterligare genom att dansa loss i fotodiket under spelningen.
Bäst på den mer ortodoxa bluesen var Harry Banks Band, det var…eeeh…taktfast och tungt på något härligt vis.

Årets djupdykning i matutbudet

En sak jag verkligen uppskattar är att de i år fixat med riktigt, riktigt bra käk. Det fanns ett ovanligt brett utbud. Istället för torra skosulor till hamburgare fanns hickory-burgare, lite matigare thai-käk, fajitas med pulled pork och en del annat. Med tanke på storleken på festivalen måste jag säga att detta var imponerande och långt över förväntan.

Jubileum nästa år!

Nästa år firar Åmåls Blues Fest 25årsjubileum och det är verkligen något att se fram emot. “Bluesen” betyder mycket för lilla Åmål, inte minst näringslivet som får välbehövliga inkomster och invånarna får något kul att se fram emot. Som boende i Göteborg under 11 månader av året så är det intressant att se den uppsving som Åmål får i och med bluesfesten, och jag tror att det är farligt om folk i Åmål börjar ta den för given. Som festivalarrangör är man alltid utsatt, på en skitliten ort lär det vara ännu värre då kommunen har så liten omsättning att de inte alltid kan rädda en även om de vill.
Läste nyligen i Provinstidningen Dalsland att kommunen satsat några tiotals tusen på spontanidrott, det står i kontrast till mitt projekt Actionpark som fick runt 20 miljoner av Göteborg Stad.

Så snälla, köp och förköp biljetter (tidigt) om du tycker att bluesfesten är viktig, eller bidra på det sätt du kan. Vi ses nästa år!