Anna Ternheim - Stockholm (Rival) 26/10 2006

Ikväll var det turnépremiär för Anna Ternheim inför ett slutsålt Rival i Stockholm. Första akten kvällen till ära var Tomas Andersson Wij. Jag väljer att inte säga förband för Tomas musik förtjänar mer än så. Jag såg det snarare som två konserter. Med endast en gitarr och ett munspel kliver han in på scenen och dominerar. Självsäkerheten och hans fenomenala texter gjorde att det klickade rätt direkt.

Tomas berättade en rolig historia som jag måste föreviga. Han hade en spelning på ABF huset under en stipendieutdelning till minne av Olof Palme, tjugo år efter mordet. Publiken bestod av familjen Palme, så gott som hela riksdagen och en hel del diplomater. Efter att Göran Persson hållit ett fyrtio minuter långt tal var det dags för en nervös Tomas att spela två låtar. Det hade gått bra och alla verkade uppskatta hans musik. När han riggade av scenen stod en stor man bakom honom och sa ”Bra texter, har du skrivit dom själv eller?” Vem kan kläcka en sådan fantastisk kommentar om inte vår före detta statsminister Göran Persson. Tomas svarar ”Ja båda två faktiskt”. Tomas presenterar sig och Göran säger bara skicka dom där till mig och går iväg. Direkt efter kommer det fram två följetjänare och ger Tomas ett visitkort med adressen undertecknat Staben.

Med låten Blues från Sverige avrundade Tomas den första akten och presenterade Anna Ternheim. Min första tanke var kommer Anna klara av att hålla samma höga nivå. Den tanken försvann så fort Anna äntrade scenen. Klädd helt i svart med en luva på huvudet skapades en mystik som tagen direkt från sagornas värld. Jag tycker generellt att hela nya skivan Separation Road har en vacker mystik över sig och den förmedlade hon utmärkt ikväll som började med nya singeln Girl laying down. Den här gången kompas hon av ett band som jag vill hylla extra mycket. Det gav verkligen liv åt låtarna och gjorde hela konserten storartad och mäktig. Låtarna framfördes i fantastiskt bra omgjorda versioner där min favorit var A french love.

Anna Ternheims Luva påminde mig om första gången jag såg henne live. Det var som förband till Lars Winnerbäck. Då kändes det som att luvan var ett skydd, hon var nervös och kunde gömma sig i den. Ikväll var det inte konstigt att luvan åkte av efter första låten för nu har hon ingenting att gömma sig för. Hon sa att hon var nervös över att ha premiären i Stockholm som uppfattas som en svårflirtad publik. Om publiken i Stockholm är svårflirtad kan jag inte ens föreställa mig hur hon kommer hyllas i Sveriges övriga städer. 

Konsertlängden var ungefär en timme och trettio minuter med två extranummer. Vilket kändes alldeles lagom för hon lyckades hålla nivån på topp under hela kvällen och jag kunde åka hem med den där härliga känslan som man får efter en toppen konsert.

Tidigare såg man Anna Ternheim för att höra bra musik men nu får man förutom det även en oförglömlig konsertupplevelse. Därför får Anna Ternheims konsert högsta betyg. Hon imponerade verkligen så alla som har biljett till den här turnén kan skatta sig lyckliga.