80-tals nostalgi på Spectrum Oslo.

A-ha Spectrum Oslo 7/11, support Donkeyboy.
Spectrum ser utifrån ut som ett gammalt fängelse som lagts mitt i en vägkorsning, inte värdens mest inbjudande syn, men väl inne är det helt tvärsom. Det är en av de tätaste arenor jag varit på. Scenen ligger på bredden och sittplatserna är väldigt branta så det är väldigt intimt, känns som musikens svar på Hammarby fotbolls Söderstadion där man också hamnar väldigt nära.Skönt var att det gick att få med sig öl från pubområdet och ta med ut till konserten eller vin för den delen. Om man har mer pengar än man någonsin kan bränna så är det ett alldeles utmärkt ställe att spendera dom på, för jävlars vad dyrt Oslo är för Svenskar, framför allt en öl på Spectrum.

Förbandet till A-ha är det uppgående Norska bandet Donkeyboy som består av en kvartett unga grabbar som spelar 80-tals inspirerad pop. Väldigt många i publiken tyckte dom gjorde en bra konsert och är ett bra band och att dom gjorde bra ifrån sig stämmer säkert men dom tilltalade inte mej alls.

A-ha däremot är en nostalgitripp jag väntat på. A-ha blandar och ger konserten igenom och blandar in dom gamla klassikerna genom hela konserten och kastar även in några av nya skivans låtar. Det är en tillbakagång till 80-talets syntiga ljud och Mårten låter nästan lika fräsh i rösten som på den gamla tiden, det enda som saknades var den allra sista tändningen. Sista delen av konserten var lite transportsträcka till "Take on me" där det gärna kunde byggts upp med lite hitkavalkad innan. När väl A-ha har bockats av från listan av band som skall ses känns det som nu är ett utmärkt tillfälle att kliva av med flaggan i topp för dom.

Spelar något intressant band på Spectrum kan jag lätt rekomendera till att åka till Oslo och gå på konsert för det är en kanonarena och väldigt smidigt att ta sig dit med tex tåg billigt. Däremot så kostar allt annat så fyll plånboken med det dubbla mot en kväll i Sverige.