Kitty Jansson om årets bluesfest i Åmål

Åmåls Bluesfest var som alltid fullspäckad med bra artister och musik både på kaféer, restauranger, pubar, bakgårdar på dagtid och Bluesterminalen på kvällen.

Nytt för i år var att det var bluesartister bara i Bluesterminalen på kvällen, fredag och lördag.

Om det var så bra kan ju diskuteras, men publik jag talade med verkade vara besvikna över detta. Så tyvärr var det nog många som avstod från att gå från campingen eller hyrda övernattningslägenheter. Många har inte råd att betala 660 kr för två dagar, eller 350 kr för fredagen, eller 420 kr för lördagen - utöver (ofta) kostsamt boende och resan.

Då andra ställen inte var tillgängliga på kvällen för att lyssna på bluesmusik tycktes fler än vanligt sitta ”hemma”, hängde utanför, eller rent av åkte där ifrån. Tyvärr. Tråkigt tyckte några jag pratade med, de hade åkt långt för detta event och betalade dyrt för boendet.

Artister och musik är, som sagt, bra. Om man utöver detta positiva konstaterande ska försöka säga något konstruktivt så är det att många artister går i repris med jämna mellanrum. Något som blir lite tjatigt tyvärr, det finns ju så många artister att tillgå bara dom blir tillfrågade i god tid. Eller så är denna festivalen lite av en hit-parad med bekanta namn, men det är vad jag vet inte ett uttalat mål från arrangörens sida.

Höjdpunkter i år var Shoutin´ Red/Ladies got the blues, Rita Engedalen & Backbone, Torbjörn Risager & The Black Tornado och Jasmine Kara som tog publiken med storm med sina medryckande showar på Bluesterminalen. Backyard Jam/öppen scen på XO och Geir Westby Band på Strandcafe.

Lite ros och ris från publiken,
via Kitty Jansson