Bunkerfestivalen livade upp Dalsland för en helg

Ok, Dalsland är väl inte ruskigt långsamt med tanke på bluesfesten veckan efter i Åmål men annars är det få möjligheter om man inte drar sig mot Arvika eller ännu längre bort.

Egentligen skulle jag inte gå på festival, trodde jag i alla fall, men efter lite slösurfande här på festivalinfo upptäckte jag att ett evenemang skulle köras i Bengtsfors. Du som tidigare läst mina blogginlägg har kanske noterat att jag sällan åker speciellt långt för att gå på festival och denna festival är inget undantag.
Om jag nu hade hittat vägen från min sommarstuga till Valhall Folkets Park i Bengtsfors så skulle trippmätaren i bilen stannat på cirka 13 kilometer, men smart som jag är så tog jag "hjälp" av Google Maps i mobilen. Detta ledde in mig på äventyrliga vägar i bostadsområden med så pass infernaliskt branta backar att jag stannade till för att gå ur bilen och inspektera möjligheterna att åka snowboard där kommande vinter - det skulle säkert uppskattas om jag kör offpist genom folks trädgårdar :)

Nog jiddrat om turen till festivalen, folk som inte är lika mentalt utmanade som undertecknad lär säkert hitta dit hur lätt som helst och det var säkert skyltat för de som lyfter blicken något.

Väl på plats noterar jag att det bara måste var samma ställe som rockfestivalen 2000 Decibel arrangerades fram till den gick under 2005.
Med tanke på vad Bunkerfestivalen bokat in så är det nu mer bredd inom rock/metall med allt från rock till screamo.

Folkparken som sådan är så som de flesta svenska städer presenterar dem. En utomhusscen med rader av bänkar, en inomhusscen med golvyta troligen till för att dansa och så lite byggnader runt omkring med servering etcetera. Området är ganska litet men lagom för detta ändamål. Avståndet till campingen var cirka 10 meter från ölserveringen. Tre stolta tältläger hade bildats när jag dök upp på festivalen, men det kanske inte blir samma camp som på andra ställen då festivalen bara körs på en dag.

Istället för langos, bäverkebab och gud vet vad jag ätit på alla andra festivaler jag varit på serveras här hamburgare, varmkorv och pyttipanna - åtminstone hamburgarna tog slut så det verkar ju fungera för besökarna.

Väl framme vid första spelningen efter min ankomst dyker jag snabbt ner i fotodiket vid utomhusscenen. Med kameran för ansiktet blir jag omgående överraskad då mitt första motiv blir på en kompis från Göteborg som jag inte hade en aning om att hon skulle spela i Bengtsfors, visste knappt att hon spelade i ett band.
Sinicess heter bandet och de spelar något svårdefinierat som drar åt rockabilly med flört åt psychobilly.

Någon klok människa sa någon gång att skriva om musik är som att dansa om arkitektur, jag är nog beredd att hålla med och vägrar oftast recensera enskilda band. Så vänta dig ingen Per Bjurman med 1-5 plustecken för hur uppspelt jag blev över respektive bokning.
Det jag kunde konstatera var att publiken, och jag själv, tyckte om dragplåstren Sator och The Soundtrack Of Our Lives. De lokala hjältarna Kid Down från Åmål drog även de sin beskärda del av folk från lockande iskalla öl på serveringen.
På tal om serveringen så var det, som oftast, en avgränsad yta bakom galler och ordningsvakter för att få köpa öl. Praktiskt nog var det en trappa, med många oväntade vinklade trappsteg, några meter innan det var dags att langa fram legitimationen. Detta blev för några få en oavsiktlig signal till vakterna om de nog inte behövde en öl till.

Apropå Sator så var det min lilla kompensation för att inte masa sig till Peace & Love för att lyssna på den danska gruppen D-A-D.
Förutom Sator så var det The Soundtrack Of Our Lives som gjorde att jag bestämde mig för att åka till Bengtsfors. TSOOL upptäckte jag av en slump typ 1998 på Gnällbältsrocken i Örebro. På vingliga ben utlurad efter kräftskiva direkt till en festival blev jag i praktiken knockad av låten "Fermament vacation" och mannen som stod i vitt lakan på scenen. Nu har visserligen Ebbot bytt till en svart lakansliknande klädsel men magin är kvar.
Sist jag hörde TSOOL var på Göteborgskalaset för några år sedan, och får jag välja så är det bättre upp bland några hundra besökare i Bengtsfors jämfört med att stå bland 10 000 andra på en asfaltsöken i Göteborg.

Nu kanske du frågar dig varför du ska åka till Bengtsfors nästa år (då det säkerligen blir ett tredje år).
Jämfört med Hultsfred, P&L, Roskilde med flera är Bunkerfestivalen _väldigt_ billig, 200 spänn i entré är otroligt med tanke på vad de bokar.
Du behöver inte köa till toaletter (inga bajamajjor här inte) och det är ingen trängsel att tala om.
Båda scenerna har tak över åskådarplats där utomhusscenen är en fantastiskt fin amfiteaterliknande historia som är öppen på sidorna men med tak över huvudet - det går alltså alldeles utmärkt att stå ute i solen och lyssna.

Även solen har sina fläckar, fläckar som vissa kanske uppskattar. Om du förväntar dig en livfull camping som sträcker sig till horisonten, massa utklädda udda typer som släpar runt på döda alligatorer eller gyttjebad så är nog inte Bunkerfestivalen den enda festivalen du ska åka på nästa sommar, då ska du nog också ta en tripp till Roskilde eller P&L.

Tack för i år Bunkerfestivalen, vi ses nästa år.

PS.
Det kommer nog upp ett bildgalleri inom kort, ska bara få tag på vår bildredaktör
DS.