Close To Home

Ett stycke musikhistoria skrevs i Borås helgen den 27-28 augusti, då festivalen Close To Home makade plats åt sig i staden. Boråsarnas första festival – grattis!

Och visst började det bra. Inte en droppe regn eller höstslusk störde festligheterna i den annars så välkänt regniga staden. En viss spänning i luften kunde anas när portarna öppnades, vilket var fullt förståeligt med tanke på vilket svart år 2010 har varit för festivalsverige. Det är nog för att framkalla kyliga svettpärlor i nacken hos vilken arrangör som helst! Men Boråsrävarna bakom Close to home, bland andra Anders Ahlbäck och Erik Norén som är främst kända från tiden då rockklubben Kashmir existerade, verkade lugna och bjöd på en line-up som behagade en bred publik. Amanda Jensen, Mustasch, Dundertåget, Crucified Barbara, bob hund och Timo Räisänen, bara för att nämna några.

Öppningsakten för hela kalaset stod localsen State of Drama för, ett lättsmält rockband med influenser som påminde om Takida, 3 Doors Down och Creed. Trots en gles publik var humöret och energin på topp och de i ölområdet verkade nöjda med att kunna dricka en kall i solen och samtidigt se bandet utan att ha en folkmassa i vägen.

Allt eftersom fylldes området på med folk och fredagskvällen blev en angenäm sådan tack vare alla grymma artister. Hästpojken bjöd på typisk Göteborgspop med den karaktäristiska falsksången och det glada humöret. De enkla melodierna var omöjliga att värja sig mot och entusiasmen hos den mycket självsäkrare sångaren (sedan jag sist såg dem för tre år sen i en stor lagerlokal med usel akustik) smittade av sig hos även den mest inbitne hårdrockaren. Det här bandet har definitivt vuxit till sig.

Publikfavoriten Amanda Jensen förde oss bort till en rökig gammal 30-tals nattklubb. Endast några meter bort körde långtradare och bilar på vägen strax utanför festivalområdet och hotade stämningen, men den scenvana Amanda uppbackad av ståbas och blåsare lät sig inte distraheras och behöll publikens uppmärksamhet framåt, mot henne, som en van stjärna. Plus: Amandas röst och den filmiska musiken, helt klart. Minus: Amandas mellansnack som inte verkar vara hennes grej. Alls.

I mixen bland de rutinerade rockarna Mustasch, som tyvärr fick spöregn under sin spelning men som ändå lyckades hålla igång publiken fram till sista låten, och de stenhårda kvinnorna i Crucified Barbara, som självsäkert levererad känsla och närvaro i sitt framträdande, och de melodiska death metalkillarna i Avatar, som med glimten i ögat utropade "James Cameron kan dra. Det är såhär Avatar ska ses – i riktig 3D!"… ja, i mixen av alla dessa band stod den största överraskningen Carolina Wallin Pérez för. Säga vad man vill om covers, här har vi i alla fall en som har fattat grejen. Carolina Wallins Pérez jazziga tolkningar av Kentlåtar var oemotståndligt charmiga. "Dom andra", "Ingenting" och andra hits framfördes med hjälp av ståbas, gitarr och Carolinas honungslena röst, något som påminde mig om en artikel skriven i en tidning för längesedan, där någon hävdade att Kent var hångelvänlig musik. Jag omvärderar och rekommenderar Carolinas album "Pärlor och Svin" istället. Trust me.

Close to home slapp inte undan regnet trots allt, men det var en lyckad premiärafton. Vi är många som hoppas på en lika bra efterföljare nästa år!

/Tatiana Castillo Madrid

Några länkar till bildgalleriet:

Avatar

Dundertåget

Carolina Wallin Peréz

Amanda Jensen

bob hund